Idag låg det där på dörrmattan.
Brevet vi väntat på sedan innan sommaren.
Ett kuvert fyllt av ångest och oro, redan innan jag läst innehållet.
Ett brev som får mig att minnas.
Som får håret på mina armar att resa sig och tårar att trilla.
En tid om två veckor.
Jag vill inte!
Men vi har inget val.
7 kommentarer:
Jag tänker på er mycket, två veckor är tortyr att vänta. Maila mig om det är något jag kan göra! Kram!
Kramar om!
Nina
Styrkekramar från oss! Hoppas vi får träffa er i december när vi kommer ner till södern :-)
kramar
styrke kramar!!!
Sänder en styrkekram från Olofström i Blekinge..
//Mia
Det är tunga tankar för er, alldeles för tungt... Blir själv ledsen när jag tänker på det. Vi skulle kommit förbi och kramat om er när vi varit på mässan. Men det blev inget läge. Vilmer var inte på humör, ja faktiskt var hela familjen lite småmuttriga om jag ska vara ärlig.
Tack för alla kramar!
Solen i mitt liv, hoppas verkligen att vi kan ses i december =).
Vilmer och hans familj, önskar att vi också hade ett val så som ni hade. Jag vill också slippa op!!
Har mycket som jag måste bearbeta och tyvärr kommer det upp när operationer nalkas....
Skicka en kommentar