Du ville bestämma själv

Som jag berättat tidigare så bestämde läkarna att du skulle födas med kejsarsnitt den 26 juni.

Vi planerade och fixade så att vi skulle ha hjälp med storebror eftersom vi visste att det skulle bli en tids sjukhusvistelse efter din födelse.

Söndagen den 22 juni tog vi bussen till IKEA för att kika på soffa. Minns att jag redan på bussen funderade på varför vi åkte iväg. Kände mig allmänt irriterad och hade en hel del sammandragningar. Provsatt några soffor men kände mig mest okoncentrerad och sammandragningarna kom allt oftare. När vi satte oss i restaurangen för att käka lunch började jag kika lite på klockan och insåg att sammandragningarna var väldigt regelbundna och kom precis var 5:e minut. Kände att jag behövde vila så vi tog en taxi hem.

Daniel tyckte förstås att vi borde ringa förlossningen men jag ville inte vara till besvär och var rätt säker på att det bara var förvärkar. Men när klockan började närma sig 17 så ringde jag i alla fall och de ville förstås att vi skulle komma in för en koll.

PANIK!!! För vi hade ingen att lämna storebror till.... lyckades i alla fall få tag på en dagiskompis som såklart ställde upp.

På sjukhuset körde de en ctg-remsa och undersökte mig. Sedan fick jag bricanylspruta för att stoppa värkarna. Jag och D fick gå upp på avdelning 44 och titta på fotboll och under tiden så försvann värkarna men de ville ändå ha oss kvar över natten för observation.

Jag sov uruselt i en hård förlossningssäng och tänkte mest på Joel som sov hos en kompis som han knappt varit hos innan. När klockan var 6 på morgonen tryckte jag på knappen och sa till sköterskan att jag ville åka hem. Det gick förstås inte eftersom vi behövde bli utskrivna av en läkare, så det var bara att snällt vänta på ronden.

När klockan blivit halv 9 kom det in en barnmorska och sa att de skulle köra en ctg-remsa som läkarna kunde kolla på innan de skrev ut mig. Hade precis börjat känna av värkar igen och nu mycket starkare.... Så när läkarna (en tysk och en dansk) trillade in vid halv 10, så sa de att åka hem det skulle vi inte.

Alternativen nu var att endera försöka stoppa värkarna igen och se vad som hände eller som de rekommenderade, att snitta under dagen. Ja, vad gör man.... självklart lyssnar man på två trevliga läkare.
Sedan gick allt med en väldig fart!