Trött!

Det har varit mycket förkylningar och hosta här hemma. Länge. Skalispappan har jobbat borta och jag har varit mycket ensam med barnen. Det tar på krafterna!

I måndags var det som om energin började komma tillbaka. Skalman verkade piggare. Pappan i familjen började en period då han är mer hemma. Solen sken.

Jag passade på att putsa alla fönster och jag kände mig verkligen pigg och glad. När vi dessutom fick ett glatt besked om förskoleplats kändes allt toppen!

Men säg den glädje som varar.... På kvällen började Skalman kräkas. Kräkas och kräkas och kräkas. Han som alltid kräks, men det här var annorlunda. Sedan kom diarrén och det var en riktigt risig liten kille vi hade här hemma. Skalis har varit lyckligt befriad från maginfluensor under sina första 2½ år, så det här var första gången.
Epilepsimedicinerna kom upp igen innan de hunnit landa i magen. Oro, såklart!
En liten kille som bara blev blekare och blekare.
Till sist somnade han av utmattning på skötbordet.
En natt av vak, vätskeersättning och oro.
Puh!

Dagen efter sov han nästan hela dagen. Han har sakta piggnat till och börjat få i sig mat igen och idag har han varit riktigt pigg.

Mina krafter däremot, har försvunnit helt.
Jag är så trött.
Så trött, så trött, så trött!