Som funkisförälder utsätts vi hela tiden för situationer där vi ska berätta allt som vårt barn inte kan. En förutsättning för att få någon som helst hjälp är att barnet inte kan. I kontakt med försäkringskassa och kommun tvingas vi räkna upp vårt barns tillkortakommanden. Inte nog med att vi måste ta på "kan-inte-glasögonen", vi förväntas också beräkna hur mycket extra tid vårt barn tar jämfört med ett "normalt" barn.
I min vardag väljer jag att glädjas över det som Skalis kan. Vad han inte kan struntar jag i, det är liksom inte viktigt. Vi kämpar, tränar, skrattar och myser.
Det är det viktiga.
Skalman mår bra.
Det är det viktiga!
10 saker som Skalman kan:
1. Skratta så att det riktigt kluckar. Det går bara inte att låta bli att stämma in i skrattet.
2. Busa och slänga sig bakåt när han sitter i famnen.
3. Putta sig lite bakåt i gåstolen till sin egen stora lycka.
4. Rulla från rygg till sida och snart kanske helt runt.
5. Pussas blöta pussar och mysa sådär gosigt så man bara vill äta upp honom.
6. Visa med sin surläpp när det är något han inte gillar.
7. Sova gott hela natten i sin säng.
8. Äta på sina goda händer.
9. Få upp hakklappen till munnen och bita fast. Värsta buset =)!
10. Flyta som en kork i vattnet. Helt avslappnad med bara en hand under nacken.
SKALMAN KAN massor med saker!
9 kommentarer:
Ja, han kan !
Det var den bästa lista jag någonsin läst.
Kramar
Skulle kunna kopiera listan rakt av till Alvin! För han KAN oxå lite smått och gott.
Vad sant ditt inlägg är! Jag har nog inte riktigt tänkt på det själv - att jag hela tiden måste rapa upp allt mitt lilla Ludd inte kan - och att det lixom nästan blir en självuppfyllelse över det hela.
Jag ska försöka lära av dig. Jag diggar din skalman-kan-lista stenhårt!
Åh, så go han är och vilken himlans söt surläpp han har :) Go-ungen! <3
Kram Nina!
(Hade ju tänkt nappa på den här braiga idén med funkisvecka, men orken höll inte. Fick lite prestationsångest... Bra initiativ var det hursomhelst)
Den listan var gudomlig. Jag vet att jag lägger enformiga kommentater men jag känner igen vart endaste ord i detta inlägg med. oerhört bra skrivet!!
Vilken härlig puss!!!
Skalman kan massor och härliga saker kan han..
Han är så söt i sin surläpp, ja annars med men den bilden är så söt trots att han dock är sur..
Kram kram
Mia
Ja, skalman KAN! Och jag håller verkligen med om att man ständigt måste rabbla upp allt mitt barn inte kan. Min skrot kan också, särskilt det där med skrattet! :-)
Hej!
Det e så glädjande att se bilder på eran lilla skalman.
Det e sådan likhet mellan eran Emil och min son Adrian.
Adrian har cp-skada med tonusväxling. (7 år).
Min son gör exakt samma saker. Han tuggar på sina händer, och haklapparna tuggas och suttas på konstant. Läppen går upp om det e synd om han.
Vilken fröjd att läsa eran blogg.
Lycka till i fortsättningen
Mvh Sara o Adde
Skicka en kommentar