I dag skulle jag skriva ett inlägg om träningselrullstol och glada skratt. Istället blir det ett om tårar. Tårar över en liten kille. En lillebror. En kämpe. Som lämnat sin familj alldeles för tidigt.
Jag vill bara skrika att livet är så ORÄTTVIST!
Våra tankar finns hos Er!
1 kommentar:
Stackars familj :(! Så ofattbart jobbigt för dem! Kram!
Skicka en kommentar