Det är svårt att förstå att 5 år har gått sedan vi för första gången höll vår stora lilla kille (4490 g) i famnen. Då ägnade vi dagarna åt att titta på honom. Vi kunde titta, titta och titta ännu mer. Ständigt beundrade vi vårt underverk och vi kunde inte alls förstå var tiden tog vägen...
Idag är det svårt att hinna titta på honom för han hoppar, studsar, springer och det är full fart för det mesta. Nu är han en stor kille som älskar att busa, som precis har lärt sig läsa och som längtar efter sina kompisar på dagis. Var tog de här 5 åren vägen?
En av de få gånger han sitter still och man kan titta, titta och titta är när han myser med sin lillebror!
2 kommentarer:
En jättegrattiskram till Unokungen från oss!
Syskonkärlek!
Skicka en kommentar