måndag 17 augusti 2009

Bilder ljuger

Ibland förundras jag över bilder på Emil. Kan vara när jag tittar tillbaka i bloggen och ser honom lyfta huvudet så fint. Hm, det kan han ju inte nu... Funderar på vad som kan ha hänt.

När jag fundersamt tittar igenom alla bilder på hårddisken så inser förstås att det finns 20 likadana bilder, 19 st där han hänger med huvudet och ett där han lyckats få upp huvudet. Klart att jag har valt det finaste!

Tänk vad man kan ljuga med bilder. Både för sig själv och för andra.

En sak som slår mig är alla fall att Emil så glad på många bilder och då kan jag glädjande tala om att det är ingen lögn. Han är för det mesta en väldigt glad kille!

Upp med huvudet Emil så att mamma kan fota dig! ;-)

5 kommentarer:

På vår udde! sa...

Hittade till din blogg idag via Cpmamman-Honungspojken-Din blogg! Så helt underbart ni skriver alla tre och jag bara gråter...

Jag skäms också för att jag idag bråkade (ganska mycket) på min älskade sambo, som är en underbar pappa till vår dotter på 13 månader!
Herre gud hon är ju FRISK och jag bråkar och står i för att han inte vill gå på ett himla dop som vi är bjudna på! Det är ju löjligt!

Ibland behöver man en väckarklocka för att uppskatta det man har!

Ni skrivr alla tre så vackert om era små hjältar, kan inte sluta läsa...
De är ju så söta era tre små gullungar och inget förutom Emils sond avslöjar att de lever i en annan verklighet än de flesta andra barnen i vår värld.

Hoppas jag inte skrivit något som förargar dig, svårt ibland att formulera sig så det man vill förmedla kommer fram!

Jag kommer att fortsätta att läsa om era små hur som helst!

Önskar dig och din familj allt gott!
Helena

Skalmans mamma sa...

Vad kul att du hittat min blogg!

Ja du, ibland behöver man stanna upp och fundera över det man har. Det gäller oss med. Visst har allt som hänt lärt mig att uppskatta saker mer men ändå kan jag precis som du bli irriterad på maken för struntsaker.

Trots att vi har haft det oerhört jobbigt och trots att jag inte önskar min värsta fiende det som hänt oss och Emil, så kan jag ändå inte låta bli att tänka att vi har det rätt så bra.

Kram

På vår udde! sa...

Tack för att du tog dig tid att kommentera min kommentar!

Oh vad jag beundrar dig för din förmåga att se det possitiva trots all sorg! Du har mycket att ge och lära andra!

Jag är sjuksköterska och träffar dagligen svårt sjuka människor som jag önskar kunde finna lite av den styrka du besitter!

Kram, och du, vad söööt han är Emil!

cpmamman sa...

Han är en riktig pärla du.

Vilken förförisk kalufs han har. Våra annorlunda barn verkar på något sätt ha glädjen gemensam. Samma på Tekla. Fy vad glad hon är på alla bilder.

Skalmans mamma sa...

cpmamman, ja han har verkligen fått massor med hår =). Många tycker att vi borde klippa honom men jag gillar hans rufs!