Ångesten kommer över mig väldigt ofta. Den där ångesten över att tiden går för fort och att jag själv inte hinner med. Emil närmar sig sin 1-årsdag (ja, jag vet att det är drygt två månader kvar...) men ändå!!) och när jag tänker på det blir jag helt kall. Var har det här året tagit vägen?! När jag var hemma med Joel hade jag hunnit massor, t.o.m börjat tänka på jobbet igen.
Som det är nu, känns det som om jag inte varit föräldraledig alls. Har inte haft någon vardag, bara långa sjukhusvistelser och massor med oro. Var är min tid då jag bara skulle njuta, njuta av att vara mamma till världens underbaraste lilla kille?
Idag när vi hade sjukgymnasten och specialpedagogen här så pratade de om ståskal, dagis... ja framtiden, helt enkelt. Men jag är inte där än. Kan någon stoppa tiden??
Verkar som om Emil kommer att börja dagis redan till hösten. Tydligen har man rätt till 3 timmar/dag enligt någon paragraf, trots att jag är föräldraledig. Den 24 april ska vi bli visade dagiset och sedan får vi säga om vi är intresserade. Blir en specialavdelning med bara 6 barn och mycket personal. Känns konstigt men ändå spännande.
1 kommentar:
God morgon! Jag känner precis som du "stoppa tiden" för vi har inte varit föräldraledig som "alla andra". Alvin ska börja på dagis i augusti och det känns sådär, han ska gå på sin storebrors dagisavdelning men ha med sig en resurs. Hoppas att Ni får en bra och mysig påsk. Glad Påsk! Kram Helena
Skicka en kommentar