Så mycket jobbiga tankar man har vissa dagar. Blir ledsen för allt och inget. Det kan vara en sådan där pytteliten sak som gör att allt känns jättedeppigt och ledsamt.
Varför måste de t.ex ha "halkpluttar" under strumporna så fort de kommer upp i stl 19-21?
Varför kan små bebisar på två veckor ha händerna i munnen?
Varför får alla andra friska barn (nä, jag vet att det inte är alla som får det men det känns så!)?
Varför ringde inte läkaren igår efter att hon sett bilderna från Emils MR (för att vi skulle slippa en deppig helg?)?
Skit, skit, skit känns det ibland!
Allt jag önskar är att Emil ska få må bra! Jag vet att han aldrig kommer att bli som alla andra. Han kommer alltid att ha sin j-a epilepsi och hans hjärnskada kommer att påverka honom massor. Men bara han får vara glad och må bra så mår jag också bra. Emil är vår lille älsklingsskalman och det kommer han alltid att vara.
Men just nu hatar jag att han kräks, att han hostar upp slem hela förmiddagarna, att han är förstoppad och att han har anfall. Hur lätt är det för honom att vara glad och utvecklas då?
Nä, nu vill vi ha massor av bra dagar och veckor utan kräk och anfall!!! Någon som kan fixa det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar