lördag 28 mars 2009

Mums, handen är god!

Minns så väl när en kompis berättade om sin föräldragrupp, där en nybliven mamma varit väldigt upprörd över att hennes lilla bebis hade händerna i munnen hela tiden. Vad skulle hon göra för att han skulle sluta? Tänkte argt, vad klagar hon på (vet hon inte att vilken bra träning det är)!? Jag skulle ge vad som helst om Emil kunde få sina händer till munnen.

Minns också när jag var med Emil för att ta koncentrationsprov av epilepsimedicinerna. Det var en stressig morgon där allt gått fel, så jag var inte på mitt bästa humör. När sköterskan tagit det blod hon behövde och satte plåster på fingret så sa hon: -Nu får du hålla koll så att han inte får in plåstret i munnen.
Hade lust att skrika rakt ut. -Han kan inte få sina händer i närheten av munnen!! Istället satt jag tyst och kände hur ögonen tårades.

Men nu kan han!! Ja, eller kan och kan, hur medveten rörelsen är det vet jag inte, men på något konstigt sätt hamnar i alla fall vänster hand ständigt i munnen. JIPPIE! Nästa gång lovar jag att hålla koll på plåstret =)


Måste lägga in en bild på Emil när han pratar med morfar också =)

3 kommentarer:

En värld full av liv sa...

Go kväll! Samma tankar här och livet som går upp och ner. Alvin började föra sin högra hand upp till sin mun för en månad sen, men sen om det är viljemässigt vet jag inte. Men glad blir man iaf. Fin body Emil har på sig, vi har en likadan liggandes efter Erik. Blir väl snart dags för Alvin att använda den. Kram

Honungspojkens mamma sa...

Såå söt han är, din lille kändis ;o)

Bollnäsbon sa...

Ibland är du för söt vännen.... Kommer också ihåg hur arg jag var men tänk så glad jag blev när jag läste detta nu stället. Visste inte att han kunde det.