Idag var det dags för MR (magnetröntgen), LP och blodprovstagning. Inget farligt i sig men Emil skulle sövas. Efter det som hände i september, när Emil fick sin hjärnskada så är det här med sövning väldigt jobbigt för oss.
Precis som förra gången började det med nålsättning. Emil är mycket svårstucken så vi fick gå upp till narkos direkt eftersom de räknas som "experter". I en timme höll de på innan nålen satt där den skulle (förra gången lyckades de inte alls utan fick söva med mask). Sedan fick vi följa med och lämna honom till de som skulle söva honom. Personalen frågade mycket om det som hände förra gången och märkte nog att vi var oroliga över sövningen.
När vi gick därifrån kändes det ändå okej. Vi visste att det skulle dröja innan de ringde och sa att allt var klart eftersom det var mycket som skulle göras. Ändå kom ångesten sakta krypande. När det gått två timmar sedan vi lämnade honom till narkos, rann tårarna ner för mina kinder. Alla känslor från "förra gången" poppade upp och gjorde sig påminda. Skräcken över att allt skulle hända om igen.Tanken att de inte skulle lyckas väcka honom och att det var därför det dröjde. Tror aldrig att jag kommer att vänja mig vid att Emil sövs. Det jobbiga är att jag förstår att detta inte är sista gången han sövs utan att jag kommer att måsta utstå denna ångest många gånger. FY!!
Den här gången gick det i alla fall bra och efter 2 timmar och 15 min ringde de och sa att vi fick komma till uppvak. Vår lille kille var som vanligt och efter 45 min var vi tillbaka på avdelningen igen. Nu hoppas vi på utskrivning i morgon. Ska bli skönt att komma hem på riktigt, efter 6 veckor på sjukhus!
2 kommentarer:
Vad underbart skönt att höra att allt gick bra idag! Och vilken jättejättefin blogg du har börjat skriva. Den kommer jag följa.
Hej! va skönt att allt gick bra! =) Förstår att det måste ha varit jobbigt för Er. Vi har kommit hem i dag, ska snart skriva i bloggen om allt. Kram Helena
Skicka en kommentar