lördag 21 mars 2009

Det är så man får tårar i ögonen


Han har inte haft det lätt storebror. Hans första åtta månader med lillebror har varit fyllda av sjukhusbesök, där mamma och pappa varit borta mycket. När han lyckligt (ibland för glatt) försökt få kontakt med sin lillebror har han fått svar i form av skrik el. gråt. Inte konstigt att han känner sig frustrerad och arg. Ingen 4-åring kan förstå och inte heller förklara hur jobbigt det är att få konkurrens. Och när den som kommer dessutom är sjuk för det mesta och gör mamma och pappa oroliga, så blir det ju inte bättre.

Men idag fick han äntligen den där kontakten. Nu när Emil mår bättre kan han ligga på golvet under babygymmet, jollra och vara väldigt nöjd. Storebror låg brevid och pratade med honom. Uppmärksammade allt Emil gjorde och rapporterade glatt till mig och pappa om hur duktig hans lillebror var. Han pratade med Emil (som jollrade tillbaka), visade honom leksaker, hjälpte honom att hitta sin hand. Tänk vilken lycka att äntligen få ett utbyte av sin bror! Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka när jag såg vilken glädje Joel kände. Och det är svårt att uttrycka den lycka och värme jag kände. Tur att det finns sådana här fina stunder!

Inga kommentarer: