Liten kompis

I mitt förra inlägg berättade jag om en sju veckor lång sjukhusvistelse. Veckor på både gott och ont.

Idag vill vi skicka en stor kram till en riktig kämpe, en liten kompis och hans föräldrar, som vi hade äran att lära känna där på sjukhuset. Önskar förstås att vi hade träffats på något annat ställe men nu var det som det var. Liten kompis kämpar fortfarande med jobbig epilepsi och mediciner som inte hjälper. Livet är verkligen inte rättvist. Nu håller vi tummarna att nya medicinen gör underverk!