Att leva med Skalman.: Mammas lilla kråka

söndag 19 december 2010

Mammas lilla kråka

Än slank han hit

och än slank han dit

och än slank han ner i diket

Men ibland, om än bara för någon sekund, så satt han faktiskt helt upp också!

4 kommentarer:

kungen o majkis sa...: Heja heja Skalman :-D! Det är ju kanonbra ju :)! Haha, vad lurig han ser ut på sista bilden, gosingen :-D!; 19 december 2010 kl. 17:31
christina sa...: och mormors :-D; 19 december 2010 kl. 20:25
Photo by Maria sa...: Jag håller med om att man ser lurighet i den sista bilden.. Bus i ögonen.. Myskille..

Kram Mia; 20 december 2010 kl. 02:39
marie - Från en prematurmammas hjärta - sa...: Men sååå himla duktig han är! Blir alldeles rörd. Duktiga duktiga skalman<3; 20 december 2010 kl. 14:37

Skicka en kommentar

♥ Om Skalman ♥

Skalman föddes med ryggmärgsbråck och vattenskalle. Förutom nedsatt funktion i benen så var han som vilken annan kille som helst. Vid 2½ månaders ålder fick han svår syrebrist under en rutinoperation =(.
Efter 10 dagar på intensiven och många veckor på sjukhus fick vi till slut komma hem. Nu med en Skalman med grava hjärnskador (CP-skada), svårbehandlad epilepsi, grav synskada och svår utvecklingsstörning. Skalis kan inte äta därför har han en gastrostomi (knapp på magen), som han får all sin mat igenom.
Skalman är en livsnjutare och en riktig gladskit!

Under etiketten Skalman kan du läsa om hur allt började. Från det att vi fick besked om den medfödda skadan fram till att han fick sin hjärnskada. Klicka här om du vill läsa hela hans historia. Tänk på att börja nerifrån så får du det i kronologisk ordning.

söndag 19 december 2010

Mammas lilla kråka

4 kommentarer:

Bloggtoppen

Etiketter