tisdag 30 mars 2010

Pustar ut i soffan

Dagens möte var långt och jobbigt. Ett möte som handlade om Skalis och om allt han inte kan. Det känns så fel!

Vi lever i en värld där vi hela tiden försöker se och tänka positivt, njuta av den (lilla) utveckling som sker. En värld där vi gråter av lycka över framsteg och där Skalmans underbara skratt fyller våra hjärtan med så mycket kärlek att det nästan svämmar över.

Då tar det emot att berätta allt det där som han inte kan. Att jämföra honom med en vanlig tvååring. Att räkna minuter och uppskatta hur mycket tid allt tar.
Det känns så fel!

Nu pustar jag ut i soffan och tittar på vår solstråle i gåstolen. Vår kämpe! Vår underbart älskade lilla Skalman! Nu stoppar jag undan allt han inte kan i en liten ask och hoppas att det dröjer länge tills jag behöver ta fram den igen. Skalman kan massor av saker, men på sitt eget lilla vis. Så det så!

5 kommentarer:

marie- Från en prematurmammas hjärta - sa...

sådana möten är så påfrestande på alla dess sätt. Tyckte omprövningen av vårddbidraget var oerhört jobbigt. Där var enda liten grej som han inte kan ska noteras och utmätas. Jag hade en tuff period då. Men som du skriver man måste stoppa undan allt de när man kommer hem. För då fullkomligt njuter man av allt som dom kan!!

Zebbes mamma sa...

Hej

Usch vilka minnen ditt inlägg gav mej... Ja, det är helt fruktansvärt att räkna minuter på allt de inte kan.. Man vill ju helst räkna upp allt man är stolt över.. ja, räkna upp allt de faktiskt kan. Det du gjort idag tar mycket kraft ifrån en.. Hoppas du får tänka på allt positivt igen snart..

Kram Mia

Anonym sa...

Det är nog inte många som kan säga det men -Vet precis vad du känner! Ge nu Skalman en härlig kram och tänk på allt han KAN!!! Kram från oss i Helsingborg :)

Honungspojkens mamma sa...

Ja, visst kan våra små en massa på sitt eget lilla vis! Bort med allt det där och fram med njutningen igen!

KRAM

Solen i mitt liv sa...

Jag bävar inför det mötet, har inte velat... stoppar huvudet i sanden och låtsas som om jag aldrig kommer att behöva ha det. Att behöva tala om allt som våra underverk inte kan är inte schysst... för precis som du så focuserar jag på allt hon kan, det hon ännu inte lärt sig får komma sen. Styrkekramar till er alla. Hoppas att ni får en FANTASTISK påsk.
Kram