När ingen förklaring finns

Jag tror att vi människor har en inbyggd vilja att förstå. Vi vill ha förklaringar. Det mesta i vår tillvaro går att förklara men inte allt.

Att Skalman fick syrebrist i hjärnan under en operation, en operation som läkaren kallade för rutin, det vet vi. Det konstiga är att man inte märkte någonting! Hur kan hjärnan vara utan syre utan att man märker det? Under en operation har man ju koll på puls och blodtryck.
Ett barn kan klara en ganska lång syrebrist utan att få någon skada alls. Skalman fick stora, nej massiva, hjärnskador av en syrebrist man inte ens upptäckte.
Förklaring? Nej, det finns ingen.

Inte förrän efter operationen, eller egentligen inte förrän morgonen efter när han började krampa, förstod man att något var riktigt fel. Det är så konstigt! Att ingen förstod vad som hände där inne i hans lilla huvud.

Ändå spelar allt det här egentligen ingen roll. För ingenting går att få ogjort. Vi väljer att inte älta och gräva ner oss. Det som är det är. Vi lever här och nu. Lätt vissa dagar, svårare andra. Så kommer det nog alltid att vara.

Älskade lilla hjärta.
Solstråle.
Livsnjutare.
Vi älskar dig precis som du är!