lördag 23 januari 2010

När sömnen uteblir

Vi har alltid sagt att vi är lyckligt lottade eftersom Skalmans sovklocka fungerar så bra! Många hjärnskadade barn har problem med sömnen på ett eller annat sätt, men vi har varit lyckligt förskonade från sömnstörningar.

Nu har det dock blivit ändring på det. Ända sedan den där julförkylningen så har Skalis haft det jobbigt på nätterna. Han låter som en blandning mellan en perkulatorbryggare och en gammal rostigt motor. Vi har fått mediciner i massor, både nässpray och inhalationer med kortison. Ibland har det varit bättre någon natt och vi har tänkt att nu, äntligen! Men natten efter så har perkulatorn startat igen.

Följden av det här är förstås att ingen av oss sover. Jo, Skalman sover, om än oroligt. Resultatet blir trötta och småirriterade föräldrar som gäspar i kapp hela dagarna.
Ni som har det så här jämt, jag fattar inte att ni orkar!!

Nu hoppas vi att senaste medicinen, Singulair, ska vara räddningen!

5 kommentarer:

Nattmia sa...

Hoppas medicinen hjälper så att han får sova utan oro och att ni får sova gott utan perkulatorljud..

Ha nu en bra lördagskväll..

Kram Mia

christina sa...

Vi håller tummarna!! KRAMAR!/ mormor o morfar

marie sa...

samma här hemma nu trotts inhalationer som inte verkar hjälpa. det rosslar och slemmar kräks och hostas framför allt på nätterna.Sömnen blir väldigt lidande och det känns i hela kroppen!

Hoppas innerligt att medicinen hjälper för skalman!

cp-mamman sa...

Hoppas det snart vänder önskar ingen att få tumma på sömnen det har vi prövat allt för många år tyvärr..

Sofia sa...

Ååå vad jag lider med er.
Vi hade en period där Rasmus sov 3-4h per dygn. Då var man inte människa. Vi turades om att sova i omgångar. (Johnny tog vab) Den som sov hade öronproppar i. Ett tips!
Då får man sova ostört.

Jag hoppas verkligen att medicinen hjälper! Rasmus sover helt okej nu, dock med nitrazepam som sömnhjälp.

Sköt om varandra och dela upp natten så ni får sova några timmar sammanhängande!

//Sofia & Rasmus