fredag 30 juli 2010

Under lupp


Som en resande cirkus känner vi oss ibland. Alla blickar på caféet, tåget eller restaurangen när vi blandar mat, kopplar en slang till knappen på magen, häller upp maten i en påse som sedan hängs på vagnen och kopplas till en pump som pumpar in maten i magen via en lång slang.

Tänk vad folk tittar. Vilken tur att vi kan roa ;-). Vissa dagar känns det jobbigt, men oftast inte. För vi är vana. Vana vid att sondmata. Vana vid att folk tittar.

Kanske hade vi gjort likadant. Stirrat. För två år sedan. Då visste vi inte heller.

5 kommentarer:

Nina sa...

Blickar kan såra så mycket! Men jag hoppas att det bara är lite nyfikna blickar... Jag menar, folk som är intresserade och undrar hur det går till.

En sån häftig bild på storebror, förresten :)

Kramar om er, fina familj!

kungen o majkis sa...

Ja oftast går det bra men ibland blir det lite mycket. Som nu på semestern tex, då det var en flicka som tittade så mycket att jag tänkte fråga om hon vill slå sig ner vid vårt bord på caféet. Hon stod visserligen redan vid vårt bord i 5 minuter med stora ögon och öppen mun och tittade på Kungen.
Men det var nog för att han är så söt skulle jag tro ;-)!

Nina sa...

P.S. Jag länkar hit idag :)

Marie sa...

HEJ!
När vi var på Ölands djurpark var det b.l.a en flicka som inte kunde sluta stirra på våra barn i rullstolarna. Min pappa surnade till och sa till henne att det är faktiskt djuren ni ska titta på och inte mina barnbarn! Bra sagt tyckte jag.

Säkert många nyfikna blickar och har man inte varit utsatt för det själv så förstår man kanske inte. Sen är det nog väldigt många som tittar på skalman för han är så vansinnigt söt!
Kram!

Malin sa...

För ett år sen hade jag stirrat. Nu hade jag kollat med ett leednde mot er(eller någon annan i samma situaion) och tänkt att vilken vacker fin familj :)