Jag har fortfarande inte haft kraften och orden att skriva om den där dagen för drygt ett år sedan. Dagen som förändrade våra liv.
Då vi lämnade vår fina Emil till narkospersonalen för en rutinoperation och fick tillbaka en annan. En Skalman så skör, så svårt skadad men ändå vår. Älskad.
Nu är det snart dags att ännu en gång lämna honom i narkospersonalens och läkarnas händer. Ännu en rutinoperation.
Jag vill inte. Jag vågar inte. Men vi måste.
Hur ska vi kunna lite på det läkarna säger?
Kan det hända igen?
Frågor men inga svar.
Fortfarande finns ingen förklaring.
12 kommentarer:
hoppas allt går bra o jag önskar er all lycka!
Jag kan inte förstå, men jag kan finnas och jag kan skicka en kram!
Så då gör jag det!
KRAM!
Nina
Min söta, fina vän...
Har inte så många ord, det finns liksom inte nåt särskilt klokt att säga. Men jag tänker på er... Och snart, snart så slipper Emil den där sonden i näsan. Tänk vad nöjd och glad han ska bli då!
KRAM
Skickar varma tankar till er. Kramar om!
Man vet inte vad man skall säga, man blir så ledsen för er allas skull.. Men jag har full förståelse att ni kanske inte litar helt fullt ut på vad läkarna säger..
Kram till hela er familj och mest till Emil..
Kram
Mia
Tänker på er.
Kramar
Jag är narkossköterska, och efter att jag börjat läsa er blogg tänker jag på er lille kämpe varje gång jag söver ett litet barn.
Vet ju inget om er lille, men det är så fruktansvärt sorgligt att något kunde gå så oerhört fel...
Det är en konstig känsla att söva barn, föräldrarna lämnar det bästa de har i mina händer och plötsligt har jag ansvaret för det lilla livet...
Önskar lille Emil lycka till med den förestående operationen (gissar att han skall få ngn typ av PEG-sond) och tänk så skönt för honom att sedan slippa den där nedriga nässonden!
Kram på er!
Seglar runt olika kämparbloggen så här på nattkvisten, o delar ut styrkekramar åt de som behöver en.
Kram Anna, en kämpande mamma.
Vi är främlingar som står varandra nära... och jag vill verkligen stötta och hoppas att du känner att vi finns där tysta i bakgrunden men samtidigt starkt närvarande om du skulle behöva oss.
Jag kan aldrig sätta mig in i smärtan du bär men tar gärna en säck av smärta och byter ut den mot små rosa moln av lycka som jag har samlat i byrålådan för att ha när tiderna blir tuffa.
Kram till dig och familjen, ni är fantastiska!
Kära Malin. Som jag oroas med er. Önskar att det fanns några ord jag kunde lägga här som hjälpte er på vägen. Jag kommer iallfall tänka starkt på er den dag det är dags för Emil att rullas in på operation.
Jag och Tekla ska skicka styrka så att det knakar.
Tack för alla fina kommentarer. De värmer mycket även om de inte kan få bort mina demoner.
Operationen måste göras och så är det bara. Vi ska prata mycket med narkospersonalen innan och hoppas att de lyssnar på vår oro den här gången.
På vår udde, vad kul att du läser. Ingen förstår ju riktigt vad som hände med E under narkos/op, bara att något hände. Det läskiga är ju att alla värden var ok, ändå gick något så oerhört fel. Konstigt är det!!
Hej,
Jag blev nyfiken på vad som fattas er Emil? Mvh Madeleine
Skicka en kommentar