fredag 11 januari 2013

2012

2012 blev ett händelserikt år i vår familj, med många stora förändringar. De flesta positiva. Men för att ta det från början så började året ganska tumultartat en morgon i januari. Många jobbiga minnen återkom och Skalman tvingades till en akut shuntoperation. Som tur var slutade allt bra den här gången.

I januari fick Skalman en ny assistent, J, och de visade sig bli ett radarpar som hittade på mycket kul under året. Skalis och J har busat och pratat som bara dom kan!
Där i början av året fick vi också ett positivt besked i form av ett plus på en sticka. Vi skulle bli en till i vår familj, men det hölls hemligt för alla utom de närmaste i några månader.

Vad gäller sjukhusbesök så gjordes både ekg och eeg under våren. Det lilla hjärtat slog så fint så fint och "spraket" (epilepsin) i hjärnan fortsatte att vara konstant.

Mycket av vår tid och kraft i mars/april gick åt till att kämpa för att Skalis skulle få utökad assistans efter sin höftoperation. När operationen utfördes den 12 april visste vi fortfarande inte hur det skulle bli när vi kom hem. Operationen gick i alla fall så bra den bara kunde och Skalman visade oss än en gång att han är en riktig kämpe. Väl hemma blev vi beviljade assistans dygnet runt i några veckor och tiden efter operationen förflöt faktiskt utan några större problem.

I slutet av april var vi på UL och fick se en liten tjej vinka till oss där inne i magen. Lite av oron släppte. För självklart var där en oro kring ryggmärgsbråck och det faktum att det nu finns fyra st med det i släkten. Några timmar innan ultraljudet blev jag intervjuad i radioprogrammet "Tendens". En intervju som sedan sändes den 8 maj.

Vi hade länge funderat kring att Skalman satt så dåligt i sin vagn och i juni fick han äntligen sin rullstol och satt precis som den prins han är! Skalman fyllde 4 år och firades med massor av roliga presenter.

Sommarmånaderna tillbringades i Kopparberg där maken jobbade och vi gjorde allt för att fördriva regniga och lite långtråkiga dagar. Samtidigt blev vi ännu lite mer vuxna, då vi skrev kontrakt på ett hus. Så väl hemma igen ägnades dagarna åt att packa flyttkartonger och att förbereda för flytt. Samtidigt som vi ivrigt väntade på att lillasyster skulle behaga titta ut. När hon äntligen gjorde det, åtta dagar senare än beräknat så började några kämpiga månader. Flytt är alltid jobbigt och med en liten bebis förstås ännu lite jobbigare. När sedan Skalis reagerade med sammanbrott och gråt så fort han hörde sin lillasyster andas så blev det riktigt kämpigt.

Året slutade i alla fall bra i vårt nya hus. Hela familjen kan kortare stunder vara i samma rum, vilket får ses som ett enormt framsteg. Vi försöker vänja oss vid att vara trebarnsföräldrar och husägare och ser fram emot ett 2013 med renovering och föräldraledighet. Så lite sjukhustid som möjligt står förstås på önskelistan för det nya året!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Älskar din positivitet och önskar er ett fantastiskt 2013!

Kram Suzi&Kian

www.suziettan.blogg.se

Photo by Maria sa...

Vilket år, med både glädje och mindre glatt..
Men det slutade ju ganska bra och jag hoppas att Skalman snart klarar vara med i samma rum som er andra ännu längre stunder =)

Kram Mia