måndag 8 juni 2009

Gosegrisen fascinerar

Många gånger har vi förundrats över Skalmans intresse för ljud. Vissa gånger skrattar han hejdlöst åt dammsugarens brus, andra gånger är det kyrkklockan som fångar hans intresse och bidrar till en lycklig stund.

Ibland hör han saker som vi inte hör. Lyssnar koncentrerat när folk pratar. Vad han uppfattar är det ingen som vet men i hans öron låter det i alla fall roligt. Han trivs som fisken i vattnet på fester och när det är folk och rörelse omkring honom.

Kanske har det att göra med att ögonen inte fungerar. Vår läkare skriver så här om hans syn efter MR-undersökningen, "påverkan på syncortex och synbanor, uppfattas som närmast blind, åtminstone svårt synskadad". Ingen rolig läsning men man brukar ju säga att när ett sinne inte fungerar så förstärks de andra sinnena. Kanske är det så för Emil.

Hans skratt och lycka över "konstiga" ljud bidrar också till glädje och lyckorus för alla oss som vistas i hans närhet. Att höra honom skratta kan få den mörkaste dag att bli ljus!

Vår gosegris har en egen liten gosegris som han skrattar åt ofta och mycket. Den piper när man trycker på den, ett ljud som får oss vuxna att hålla för öronen, men eftersom den gör Emil lycklig, så lyssnar även vi på den med glädje!

2 kommentarer:

Elin sa...

Det låter mycket som Molls. Hon älskar ljud, och högt ska det vara! Ett exempel är när vi var på IKEA och larmet började tjuta. Vi höll för öronen men Molls började skratta..man riktigt såg hur hon njöt.. :)

Så volymen är hög här hemma..även om jag nog föredrar lugnet..vad gör man inte? :)

Tizzel sa...

Hej.
Hittade hit av en slump och har läst igenom lite om er och er lille Skalman!
Så himla go unge! Liksom sin goe storebror!
Du skriver så fint om det som ni HAR varit med om - och ÄR med om. Håren reste sig på mina armar.
Ta hand om er allihopa!