Ett virrvarr

Ja, här duggar inte inläggen tätt direkt! Egentligen finns det massor att skriva om men av någon anledning så får jag inte ner det på pränt. Kanske är det just för att det finns så mycket att skriva om som det blir stopp. Jag skulle kunna berätta om livet med assistans, om de första två veckorna med Skalis nya (jättebra) assistent, om skolios, ortopedbedömning, korsett, träning, el-rulle, habplanering, utveckling, kräkningar och snor, ja kanske också lite om kommunikation och om att ökningen av epilepsimedicinerna gjort att vi fått en mycket gladare kille här hemma.
Men istället blir det ingenting.
Jag nöjer mig med att berätta att vi mår rätt så bra. Skalman snorar vidare men skrattar och är glad för det!