Ett kuvert fyllt med ångest

Idag låg det där på dörrmattan.
Brevet vi väntat på sedan innan sommaren.
Ett kuvert fyllt av ångest och oro, redan innan jag läst innehållet.

Ett brev som får mig att minnas.
Som får håret på mina armar att resa sig och tårar att trilla.

En tid om två veckor.
Jag vill inte!
Men vi har inget val.

Heja Sverige!

Idag dök det upp en badstol och några tillbehör till pandastolen här hemma. Kostnad ca 10 000 kr exkl. moms. Vi har nog en hel förmögenhet här hemma med tanke på alla hjälpmedel...

Inser att vi ska vara glada att vi bor i Sverige!

Äntligen bord och körhandtag till Pandan!

Award

Den här awarden har jag fått av NattMia som skriver på bloggen Nattmias liv och funderingar. Tack!
Med den följer att man ska berätta 10 saker om sig själv. Håll till godo!
Jag bekänner:

• Salta godisar är min last i livet.
• Jag har svår fotfobi.
• Scrappar gärna om jag har tid över (har jag sällan, tyvärr).
• Glömmer alltid att vattna blommorna.
• Jag längtar efter vinter och snö.
• Skulle behöva en personlig tränare som jagade mig med blåslampa.
• Jag har inte kört bil på 8 år!!
• Sova är jag bra på. Tar ½ sek att somna =).
• Är bra på att lösa korsord.
• Jag har blivit flygrädd på gamla dar...

Jag skickar awarden vidare till följande bloggar:
Hur man väger en känsla
Liten kompis - en riktig kämpe
Livet från Jennys sida
cpmamman

En skön helg i huvudstaden

Jag har haft en lång och trevlig helg i Stockholm men självklart längtade jag massor efter mina fina killar här hemma.

Konferensen var givande på flera sätt men bäst var att jag fick träffa flera av mina bloggvänner på riktigt och även en del andra trevliga CP-föräldrar. Föreläsningarna var en blandning av (lite väl många) bottennapp och höjdare. Bäst var förstås Jonas Helgessons underbara framträdande.

Sedan träffade jag fina, gosiga Honungspojken och fick mysa lite med honom.

Det var skönt eftersom jag längtade riktigt mycket efter mina egna solstrålar.

Idag var det toppen att äntligen få komma hem och pussas och mysa.
Borta bra men hemma bäst!

Äntligen kan vi skynda!

Skalman brukar säga att skynda är ett fult ord och jag är beredd att hålla med. Fast ibland kan det faktiskt vara rätt så skönt att kunna komma fram lite fortare.

Hittills har vi för det mesta använt apostlahästarna och någon gång har vi åkt buss när vi ska ta oss runt i stan. Nu äntligen är cykelkärran här och vi kan ta oss fram lite snabbare!

Emil provsitter:


Efter premiärturen, hem från dagis, såg det ut så här:


Känns som om cykelkärran får godkänt!

I eftermiddag hoppar jag på tåget mot huvudstaden för att förkovra mig lite. Om det blir någon uppdatering under helgen återstår att se. Annars är jag tillbaka på måndag.
Ha en skön helg alla fina läsare!

Jag vill, jag vill, jag vill.....

....kunna hålla mitt huvud!

En ängel

Jag har under en tid följt Mella och hennes kamp mot en obotlig mitokondriell sjukdom (Alpers). Nu är kampen slut och jag tänder ett ljus här hemma.
Mina tankar finns idag hos Mellas familj.