Ja, nu är det många veckor sedan det skrevs något här i bloggen. Jag har varken haft ork eller lust. Kanske lutar det åt att det inte blir mer blogg, vi får se...
Skalman har opererats. Halsmandlarna är nu ett minne blott. Ett minne kantat med oro, en oro som inte känns bättre med tanke på större operationer längre fram.
Själva operationen gick bra men redan på uppvaket hade Skalis problem med pulsen och sedan följde en natt med jättelåg puls och uselt blodtryck. Massor av övervakning och ton av oro.
På morgonen mådde han bättre men oron finns förstås kvar...
Stor oro för framtiden!
Kvällen före med nål i armen, total ovetande om vad som komma skall.
På sjukhuset, glad och sprallig. Om han bara visste...
Dagen efter.... Tur att det finns smärtstillande att få!