Helt tom i skallen

Ibland hinner jag inte riktigt med mig själv och allt runt omkring. Huvudet är tomt och jag har ingenting att skriva även om det händer mycket.

Skalman mår bättre och vi börjar känna igen vår lille kille. Inga "panikskrik" sedan i söndags. Däremot har det dykt upp en förkylning så näsan rinner och hostar gör han. Som tur var struntar han i det och är glad i alla fall!

Själv har jag varit på en föräldrautbildning om Cerebral Pares i två dagar på vår habilitering med deltagare från hela regionen. Jättetrevligt och lärorikt!

Blev en del diskussioner om det här med CP-begreppet och hur laddat ordet CP är.

CP står för Cerebral Pares som betyder förlamning genom hjärnskada. CP är inte någonting man är utan någonting man har. En skada på hjärnan som uppkommit under fostertiden, förlossningen eller före två års ålder. Det är en skada på hjärnan som ger upphov till ett rörelsehinder, som kan vara stort eller litet.

Skalman har en CP-skada!

Skalman står i sin Buffalo på förskolan.

Hösten

Igår tog vi en skön höstpromenad i parken. Storebror besteg diverse tak.


Skalman låg bland löven och filosoferade.


Plötsligt började en hund skälla...

och lyckan var total.

En dag på sjukhus

Igår tillbringade vi åtta långa timmar på barnavdelningen på sjukhuset. Allt för att försöka komma på vad som felas Skalman just nu.

Dagar och nätter av skrik här hemma. Känsla av att han har ont. Men var?

Blev provtagning, undersökningar, en tur till öronmottagningen och en akut CT.
Utan att hitta något fel.

I helgen ska vi mysa med Skalis och storebror.
Kanske är det magen som gör ont.
Vi får vänta och hoppas att han snart mår bättre!

Lycka är att ha en storebror som läser Bamse för en.

TACK, TACK, TACK

för alla fina kommentarer. Det betyder mycket att få veta lite om er som läser. Ni har stillat min nyfikenhet avsevärt =)!

Vem är du?

Nyfiken är jag av naturen. Kanske är du också det?

Jag myser när jag ser att så många tittar in och läser om vår fina Skalman. Alla underbara kommentarer, tips och tankar som vi får värmer i hjärtat. Samtidigt dyker den där nyfikenheten upp.
Vilka är ni som läser?

Kan inte alla skriva en liten rad eller ett hej den här gången. Även ni som inte brukar kommentera kanske kan göra ett undantag. Bara för att stilla en nyfiken mammas nyfikenhet ;0).

Vet nog att det är många både från förskolan, hab, vänner och släktingar som kikar in utan att ge sig till känna.... (hi hi) och det är helt okej. Känn er inte tvingade att kommentera utan gör det bara om ni vill.

Kram och tack för att ni tittar in hos oss.
Vi hoppas att ni tänker fortsätta med det!

Skalman tipsar

När man har en kille som det ständigt rinner ur munnen på och som oftast är plaskblöt fram på magen är dessa scarfs toppen! Fleece på baksidan gör att de inte blir blöta igenom och tryckknappar gör dem lätta att sätta på.
Man kan inte ha för många =)!

Värmande bad

Det är fortfarande något som inte är riktigt bra med vår lille "Skalis". Önskar så att jag visste vad som är fel. Igår blev det en tur till läkaren som tittade i öron och hals, tog sänka och urinprov och kollade knappen. Allt såg bra ut, så inget fel där i alla fall.
Emil fortsätter att skrika på ett sätt han inte brukar. Oftast rycker han till och sedan skriker han. Vi tolkar det som om han har ont någonstans. Han gjorde precis likadant när han hade öroninflamation senast. Men kanske är rycket inte smärta, utan elak epilepsi. Vad vet vi?

Idag trotsade vi i alla fall skriken och åkte för att bada. Efter att ha missat de två första tillfällena så kände jag att nu var det faktiskt dags! Förberedde mig på att det kunde bli gråt och att vi kanske skulle få gå upp tidigare ur vattnet. En darrande underläpp precis i början var allt som blev sedan njöt Emil för fullt av det varma sköna vattnet.


På slutet blev det t.o.m lite bensprattel och några skratt. Ett värmande bad för både kropp och själ.