Ja, här duggar inte inläggen tätt direkt! Egentligen finns det massor att skriva om men av någon anledning så får jag inte ner det på pränt. Kanske är det just för att det finns så mycket att skriva om som det blir stopp. Jag skulle kunna berätta om livet med assistans, om de första två veckorna med Skalis nya (jättebra) assistent, om skolios, ortopedbedömning, korsett, träning, el-rulle, habplanering, utveckling, kräkningar och snor, ja kanske också lite om kommunikation och om att ökningen av epilepsimedicinerna gjort att vi fått en mycket gladare kille här hemma.
Men istället blir det ingenting.
Jag nöjer mig med att berätta att vi mår rätt så bra. Skalman snorar vidare men skrattar och är glad för det!
5 kommentarer:
Underbart att höra att han är glad :) En glad skalman är en riktigt go skalman :)
Kramar till er
De glada bilderna på söta Skalis blir man så glad av..
Många kramar
Mia
Ja det var många saker som jag blir nyfiken på att höra mer om! Vad fint att ökad medicinering gjort skillnad - härligt, det blir fler glada leenden till oss besökare det!
Ibland har man förmycket i skallen att det bara blir en endaste röra av allt när man ska sätta ord på det. Så skönt att medicin ökningen har gett en positiv verkan. Verkar hända massa för er! Stooor kram!
Det går inte att föreställa sig er vardag. Man kan försöka, men man kan aldrig föreställa sig hur era dagar ser ut.
Men en sak vet jag iaf, han är då för go, Skalis! :)
Ja, brorsan med, förstås!
Kram Nina!
Skicka en kommentar