Sämsta julklappen!

Läste precis en bloggväns inlägg om bästa julklappen. Sonens höfter såg än en gång bra ut. Vilken lycka!

Tyvärr fick vi motsatt besked. Skalmans höfter ser inte alls bra ut :-(. Nu blir det antagligen ortopedkonsultation några dagar innan julafton och risken att han säger att det bör opereras är överhängande.

Jag väljer att inte tänka på det i helgen och i stället njuta av advent och tända ljus.
Hoppas att ni alla får en fin helg!

Laddad inför veckan!!

Läser...

personliga brev och CV:n. Funderar....
Hur ska man veta vilka som är värda att intervjua och vem som passar bäst hos oss?

Det är dags att anställa en ny assistent från årsskiftet, så håll tummarna att vi hittar något guldkorn!

Rida är livet!

Varannan torsdag åker Skalman till stallet med sin förskola för att rida. Hittills har vi fått förlita oss på rapporter från personalen om att han gillar det och att han sitter så fint på hästen, men idag har jag fått se det med egna ögon.

Det var en glad Skalis som först fick klappa Jumjum och gosa lite, innan han fick sitta så fint på hästens rygg.


Nöjd och lycklig fick Skalman rida ett långt varv runt stallet och han höll sitt huvud så stolt och fint. När det blev lite jobbigt fick han lägga sig ner på hästryggen och vila en stund, för att sedan sätta sig upp igen.

Jag är så glad att Skalman går på en fantastisk förskola som ger honom möjligheter att uppleva och utvecklas utifrån sina förutsättningar. Efter dagens utflykt går jag runt med ett leende på läpparna!

Skalman i nytt skal

Liten växer och blir större. Ibland är det svårt som förälder att hinna med. När jag tittar på Skalman så glömmer jag ofta bort att han faktiskt är tre år. Jag tycker fortfarande att han så liten.
Sedan är det alltid så att när vi mäter honom, efter att alla runt omkring oss sagt att han blivit så stor, så brukar det röra sig om en ynka liten cm på längden.
Men när jag ser skalen i rad så inser även jag att han faktiskt har växt!


Och som man hör på namnet så är ju Skalman en "skalkille" och nya skalet får högsta betyg!

Dags att uppdatera

Ja, nu är det många veckor sedan det skrevs något här i bloggen. Jag har varken haft ork eller lust. Kanske lutar det åt att det inte blir mer blogg, vi får se...

Skalman har opererats. Halsmandlarna är nu ett minne blott. Ett minne kantat med oro, en oro som inte känns bättre med tanke på större operationer längre fram.

Själva operationen gick bra men redan på uppvaket hade Skalis problem med pulsen och sedan följde en natt med jättelåg puls och uselt blodtryck. Massor av övervakning och ton av oro.
På morgonen mådde han bättre men oron finns förstås kvar...
Stor oro för framtiden!

Kvällen före med nål i armen, total ovetande om vad som komma skall.

På sjukhuset, glad och sprallig. Om han bara visste...

Dagen efter.... Tur att det finns smärtstillande att få!

Allt klär en skönhet

synd bara att inga huvudbonader vill sitta kvar!