Kämpigt? Absolut!
Men Skalis har varit så tapper och duktig. Han har kämpat och försökt. Ibland har det varit jobbigt med träningskompisens ljud men med hörselkåpor på har även det varit uthärdligt.
Skalman har suttit så fint, sparkat bollar med fötterna, puttat bollar med händerna och tryckt på knappar. Lekt och busat! Smakat saft.



Jag måste erkänna att vi var lite skeptiska innan... Skulle Skalman klara av att träna i grupp. Skulle övningarna kännas relevanta och skulle träningsformen passa Skalis. Idag vet vi att det har varit toppen. Gruppträning kanske inte är ultimat för vår kille men övningarna, sångerna och conductorn (tränaren) har passat utmärkt.
Att vi skulle se framsteg efter bara två veckor trodde jag aldrig. Men igår låg Skalman på mage och höll sitt huvud högt på ett sätt som han aldrig gjort innan.

Så starkare i kroppen har han helt klart blivit! Nu fortsätter vi att kämpa på här hemma och hoppas att det kanske blir ännu en träningsperiod någon gång under våren.
Heja Skalman!!!

